 |
| Ni vet sådär fnittrigt trött man kan bli ibland. Man är trött på allt, men man är liksom för trött för att bli arg, så man bara skrattar och nästan gråter lite. Så trött blev en kär vän till mig i sommras. Då vräkte hon ur sig alla dessa komplex, mest på skoj såklart. Jag fattade papper och penna så snabbt jag bara kunde och skrev ner dem. Och här är alla hennes meningar i affischformat. Kanske kommer det en låt en dag. |
13 april 2011
En bitter stund i somras
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker det är fantastiskt! Man känner igen sig alltför väl och ser ändå precis hur fånigt alltsammans är. Gillar särskilt "för att inte tala om min märkliga personlighet", kan riktigt höra tonfallet.
SvaraRaderaFin-sorgligt!
ååååh du hittade lappen! jag kan fylla på jag lovar!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag vill ha den som tavla! så fin, hör av dig om det är möjligt!
SvaraRaderaåh vad härligt, älskar affischen!!!
SvaraRaderadu är otroligt duktig!
Åh den är GRYM!!! :) Borde ramas in och sättas upp bredvid hallspegeln så att man inser hur dumma och onödiga de flesta komplex är!
SvaraRaderaDen är jättefin! Den vill jag också ha som tavla, några planer på att trycka den? :)
SvaraRaderaJag har lite planer på att trycka den! Om ni är intresserade är det bara att maila tove.larris@gmail.com!
SvaraRadera