Som liten var jag väldigt blyg. Men det fanns en fråga som jag alltid vågade ställa när mina föräldrars vänner var på besök. För då visste jag att jag skulle få som en liten saga tillbaka. Och frågan var "hur träffades ni?". Fortfarande idag är det kanske min favoritfråga. Det finns som något magiskt över den. Folk älskar att berätta sina kärlekshistorier. För inledningen på ett förhållande är alltid lite magiskt. Det blir en historia som ligger en varmt om hjärtat. Hur konstig eller vanlig den än må vara. Det kan vara de små detaljerna som gör historien annorlunda eller de stora, eller både och. Det kan vara sekunder som spelar in, eller konstiga sammanträffanden. Eller pinsamheter. Första kyssar. Missade tåg. Felringningar. Ja, vad som helt.
Det kan vara någon du är tillsammans med nu. Eller någon du varit tillsammans med. En vän. Någon du träffade några dagar på en resa men som sedan försvann i ett flyg åt något helt annat håll.
Har du en historia du vill dela med dig av? Eller känner du någon som kan ha det? Eller har du kanske en fin kärlekshistoria i släkten. Skicka den till mig! Eller skicka mig ett litet mail om du har någon fråga om projektet.
Materialet jag får in kommer sluta som en bok fylld med de historierna jag får in. Varje historia kommer bli illustrerad. Jag ska plocka ut de små detaljerna som har varit viktiga för varje historia. För att visa att du kan träffa någon under de mest otippade förhållanden. Det ska bli en bok som ger dig hopp!
Om ni känner för att läsa en lite annorlunda kärlekshistoria tycker jag att ni ska kolla in Annikas!
Ps. Det är hemskt välkommet att sprida det här inlägget vidare, jag behöver allt material jag kan få! Och som tack illustrerar jag era kärlekshistorier!
Åh, det är precis sånt här som får mig att böla.
SvaraRaderaSynd att min egen historia är genomtrist. :D Men ska sprida det här vidare istället, det får bli mitt bidrag ^^
Ok, nu gav min pojkvän mig dåligt samvete. Klart den inte är genomtrist - för mig. Men inget unikt eller annorlunda alls.
SvaraRaderaorka? finnes på familjeliv.se
SvaraRaderamassa historier där så plocka där.
Det är en väldigt fin fråga, ibland kan det vara lite skämmigt att säga sanningen men det är kanske däri det fina finns, i det där hemliga lite pinsamma. Jag minns ett möte när jag var yngre som jag aldrig kommer glömma, med en vän jag aldrig kommer glömma. Det är för mig en saga, och jag tror du kan den sagan..
SvaraRaderaJag har en annan historia på lager om hur fel en första dejt kan gå, det är när jag och min käresta träffades, men den kanske du hört? Säg till om du vill ha den som bidrag. Jag trodde aldrig han skulle vilja träffa mig igen men det är fortfarande han och jag, ett år senare, och vi skrattar åt det mer och mer.
Vilket intressant slutprojekt! Min farmor höll ett föredrag för ett tag sedan som handlade om hur hon och farfar träffades. Det är en väldigt spännande och till viss del hemsk historia men med ett lyckligt slut, som fick rubriken "från älsklingsflicka till jävla hora". Jag kan höra efter om hon kan maila mig orginalmanuset så kan jag vidarebefordra det till dig.
SvaraRaderaVilket roligt projekt. Jag träffade min sambo i sista minuten kan man säga. Fredag kväll på en krog jag hatar och måndag skulle han säga upp sig och flytta till Tyskland.
SvaraRaderaJag har en ganska söt historia om hur jag och mina sambo träffades:
SvaraRaderaJag och min pojkvän träffades genom Lunarstorm, jag skrev nåt i stil med "vad gör alla?" på klotterplanket och han svarade, några dagar senare sågs vi och gick på stan, han bjöd mig på en glass för 13 kr (och jag tyckte det var urgulligt) dagen efter sågs vi igen och jag gick hem till honom (3km) i plastiga flip-flops, han tyckte jag var knäpp. Vi såg på en film hemma hos honom och tog oss sakta närmare varandra tills våra fingrar snuddades och vi tog varandras händer, det pirrade i hela kroppen och till slut gav han mig en kyss.. strax efter kommer hans mamma instormande på rummet. haha gud vad jag skämdes då! Men det har varit vi två sen dess, han var 17 jag var 16 och det är 7 år sedan nu!
Fina ni!
SvaraRaderaHanna, jag har själv ingen superspeciell så-träffades-vi-historia på lager. Men det är ju alltid sjukt speciellt ändå :)
Tiinis Kaninis - jag minns inte att jag hört den! Du får hemskt gärna skriva ner den!
Anonym - jag är på jakt efter att ha med lite äldre kärlekshistorier så det vore guld om du kunde fråga farmor din. Blir hemskt nyfiken!
Linda - tack för din finfina historia, mailar dig senare!
Mariia - jag skulle gärna höra lite mer detaljer om din historia :) Maila mig om du vill!
Ja du vet ju själv att jag inte har någon jätteintressant kärlekshistoria att dela med mig av men jag kan däremot förmedla en annan! Är nog det sötaste jag har sett på länge! Klippet finns på 26:28:
SvaraRaderahttp://svtplay.se/v/2714259/landet_runt/19_2?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2731450/sb,p103509,1,f,-1
Du borde försöka få kontakt med de lyckliga tu!
Hej! Var hittar jag din mailadress? Har en historia som började på ett annorlunda ställe.
SvaraRaderaMvh Anna
Anna: tove.larris@gmail.com kan du skicka din historia till!
SvaraRaderaOh, Hur ska jag börja berätta vår historia som varken är annorlunda eller intressant men det är vår.
SvaraRaderaJag gick i gymnasiet och hade gett upp hoppet om att någonsin träffa en vettig kille, jag vill ju bara ha en snäll kille som fick mig att skratta.
En kväll blev jag med dragen till en teaterfest av en av mina bästa vänner och jag kliver in i rummet och presenterar mig och höjer min cider till hälsning när jag får en kudde rakt i ansiktet så jag skvätter ner mig, samtidigt som någon ropar kuddkrig!
Jag blev såklart sur och tänkte, vilken jäkla mupp och bestämde mig för att hålla mig undan för den muppen resten av kvällen. Men han följde efter mig och pratade.
Det visade sig att vi bodde nära varandra, bara en innergård ifrån varandra och han sa att jag var välkommen på te närsomhelst.
Några dagar senare gick jag förbi hans fönster och såg honom göra te och då knackade jag på och bjöd in mig själv.
Hur det gick sen är en längre historia men vi är fortfarande tillsammans efter nio år, hela tiden har vi älskat och han är världens snällaste och han får mig att skratta varje dag och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.
Ska knåpa ihop vår historia. Den är inte mest unik och den är inte så himla märklig. Men den är mysig och rar och jag vill berätta den för våra framtida barn på det där sättet bara en riktigt bra historia blir berättad. För det är ju vår historia.
SvaraRaderaJag hade gått i nitton år och hoppats på att min stora kärlek skulle dyka upp, och det är därför det är så lustigt att den gör det precis när jag nästan hade gett upp.
SvaraRaderaVi träffades på en stadsfest, kan man säga. I efterhand fick jag reda på att det var rena slumpen då han höll på att missa bussen och fick springa ikapp och banka på dörren för att den skulle stanna.
Vi träffades mitt på storgatan i Växjö. Min kompis presenterade honom som rockstjärna och jag tyckte att han verkade väldigt intressant. Dagen efter satt vi i öltältet och pratade. Även om han hade en himla massa kompisar där så ville han prata med mej. Han tog sista bussen hem.
Några veckor efter så kom han hem till mej. Vi bodde ca. 1 och 1 halv timme ifrån varann, och jag hade hotat min mamma med att jag skulle åka till honom om han inte fick komma till mej så hon gick med på det. Hemma kunde hon i alla fall hålla koll.
Det hela slutade med att han frågade om han fick kyssa mej, vilket han såklart fick. Där stod vi, under en lyktstolpe och kysstes, och gick sedan hem hand i hand i natten.
Vi firade häromdagen 1 och 1 halvt år tillsammans och har varit sambos i snart ett år. Jag älskar honom verkligen!
jag mötte min kärlek för första gången på en liten flygplats här nere i söder.
SvaraRaderadet var ett planerat möte efter ett par års sporadisk kontakt på skype/mail/telefon. han kom från skellefteå men bodde i göteborg när vi började skriva och ringa. vi hade gemensamma vänner men hade aldrig lyckats befinna oss på samma ställe. som sagt så var det en väldigt sporadisk kontakt och det först vintern 2009 som den tätnade något. just den vintern skulle han fara ut på äventyr i sydamerika, närmare bestämt till argentina och bolivia. jag fick följa med på hans äventyr där genom bilder som han mailade och samtal som han ringde. precis innan han for bokade han om sin hembiljett så att han skulle stanna nere i söder hos mig innan han for norrut och hem igen (lite innan han for flyttade han hem till skellefteå igen).
jag väntade på honom i tre månader.
jag visste precis när han skulle påbörja sin hemresa, och i samma minut som den skulle börja skrev han några konstiga rader på skype som fick mig att undra om det hänt honom något. jag fick inte tag på honom hur jag än försökte. mina tankar flög ostrukturerat runt i mitt huvud, och det blev inte bättre när hans föräldrar ringde upp mig, var oroliga, inte heller hade hört av honom samt försökte spåra om han var med på samtliga flyg (detta förgäves då de inte får lämna några uppgifter om vilka passagerare som är med). jag var övertygad om att han inte skulle vara med flyget. jag trodde att han hade blivit kidnappad av argentinska banditer, och jag ville knappt tänka på vad de hade gjort med honom. det kändes som att jag hade förlorat av vän som jag aldrig fick möjligheten att träffa.
(men jag har ju delvis redan berättat slutet, så nu ska jag bara utveckla det ytterligare.)
med ett hårt bankande hjärta stod jag och väntade när flyget landade. människorna började traska in. men jag såg honom inte någonstans. precis när jag skulle vända mig om hörde jag att någon ropade mitt namn. jag trodde att jag bara hört fel, så jag fortsatte vändningen och stod nu med ryggen mot människorna som strömmade in. då hörde jag mitt namn en gång till, snodde runt, såg först inget bekant ansikte - men i nästa sekund såg jag honom. vi gav varandra en av de bästa kramarna någonsin. han förstod inte allt ståhej som uppstått runt honom - han mådde ju mer än bra och resan hade gått utmärkt.
hursom, vi spenderade en vecka tillsammans här nere, gick på en av mina bästa vänners bröllop, åkte till danmark, lyssnade på latino-skivor.. och när han skulle åka hem så visste vi att det var vi nu.
nu har vi snart varit gifta i ett år, förlovade i mer än ett samt tillsammans i mer än två.
Fina du! Sånt här är det bästa som finns och jag vill tacka för att du uppmuntrar alla till att dela det med varandra.
SvaraRaderaJag är just nu i början av kanske det största som har hänt mänskligheten. Det känns så. Och även om jag inte kan berätta historien än så hoppas jag få göra det ofta i framtiden.
I väntan på mer klarhet på den punkten vill jag å det varmaste rekommendera filmen Before Sunrise (http://www.imdb.com/title/tt0112471/). För inspiration och en rejäl dos hopp.
Lycka till!
Jag hade länge spanat på min karl när jag vi av en slump hamnade på samma festival. Efter några strkande öl vågade jag gå fram och pussa honom under en konsert. Pussar blev till kyssar blev till hångel och en timme blev till två, tre... på morgonkvisten upptäckte jag till min förfäran att någon hade hoppat sönder mitt tält! Alla pinnar var sönderbrutna, och jag hade inget annat val än att flytta in i min nuvarande pojkväns tält. En månad senare flyttade han in hos mig.
SvaraRaderaJag träffade honom på hennes och maurits,tittade på honom i smyg, otaliga gånger, vågade inte säga något alls. Han arbetade där, jag var en kund, trodde inte att han la märke till mig.
SvaraRaderaVi skulle ut på kvällen, tjejkompisarna, ut och dansa på klubb, jag köpte hårnålar av honom, bruna. La fram dem på disken, och sa knappt hej, lade fram mitt klubbkort för att få poäng. På kvällen, när vi druckit några öl och var på väg att ta pendeltåget in till stan, så ramlar ett personligt meddelande in på facebook, hans tjejkompis skriver, ”hej, jag skriver för min kompis, ”hans namn”, killen från h&m. han kollade upp ditt namn på ditt clubkort och bad mig skriva till dig, då han inte har fb. han undrar helt enkelt om han kan få ditt nummer. ha det fint!”. Jag var så lyckligt och så nervös att jag svarade med en gång, och skickade iväg mitt mobilnummer till en främling. Dagarna gick, och inget kom, tills en dag när jag nästan gett upp hoppet. Då kom ett meddelande. Vi bestämde träff, jag vågade inte gå själv, så jag tvingade ut mina klasskamrater att gå i gallerian med mig innan vi skulle ses. Sen kom jag upp ifrån pendeltågstunneln och där stod han, lutade mot en vägg, den snyggaste,finaste och mest underbaraste jag någonsin sett. En lång kram, och han luktade så otroligt gott att jag nästan ville dö. Den 1 april har vi varit kära i 1 år och 6 månader och jag är fast, och vill aldrig någonsin vara utan honom!
Jag har en historia som du nog kommer fastna lite för, en riktig solskens-historia som handla rom min gammelfarmor och gammelfarfar.
SvaraRaderaDet var krigstider och Gammelmormor Sigrid var bosatt i Värmland och jobbade på en krut-fabrik. Hon träffade gammelfarfar Gunnar på en dans en kväll men ingenting mera hände. En tid senare så hade Sigrid på nått sätt skadat huvudet så hon gick med bandage runt skallen, just då som hon träffar Gunnar igen. Han kände igen henne direkt och brydde sig inte alls om bandaget. Dom blev förälskade just då som Gunnar var tvungen att åka tillbaka till Stockholm där han bodde. Men han kunde inte glömma henne. Han hade inga pengar då så han tog sin cykel och cyklade upp till Värmland för att leta rätt på kvinnan i sitt liv för att fria och få ett ja. Sen dess har dom bott tillsammans, fått barn och levt lyckliga i alla sina dagar, älskat varandra lika mycket varje dag. Jag var ganska liten när Gunnar dog, men redan då minns jag hur dom såg på varandra med kärlek. Sigrid finns fortfarande kvar och kan fortfarande berätta denna historia med lika mycket kärlek och längtan i rösten. Det är den finaste historian jag vet!
Åh, är det för sent att skicka en berättelse om hur jag träffade någon?
SvaraRaderaJag och min älskade pojkvän träffades på lucia. Det var i slutet av terminen och bartömning på kårhuset. Huset var fullpackat med folk och sån där härlig uppsluppen stämning som studenter och ett kårhus kan frambringa. Jag var på sittning med universitetskören, temat var Casino Royal. Jag var klädd i "den lilla svarta", håret var lockat och jag bar till och med svarta sidenhandskar som jag inhandlat kvällen till ära. Jag hade varit singel en längre tid och just precis denna kväll när jag gjorde mig iordning med min vän Matilda sa jag "Nä vet du vad Matilda, nu skiter jag i killar. Ikväll ska vi bara ha kul!".
SvaraRaderaKvällen gick, middagen gick mot sitt slut och vi alla blev såklart sugna på att röra oss runt i Kårhuset, gå till baren och ta en sväng på dansgolvet. Jag gick till baren, alldeles trångt och väldigt mycket folk. J hamnade väldigt nära en himla söt kille i rutig skjorta. Han hade det varmaste leendet och frågade om jag kanske kunde få fart på bartendern lite, han hade visst väntat länge på att få beställa sin öl. Det visade sig att jag kände bartendern i fråga och fixade en öl och en drink inom loppet av sekunder. Han sa tack, sen var han borta. Jag funderade på vart han tog vägen, men det var ju så mycket folk så det var väl inte så konstigt... Jag sökte upp mina vänner igen men kunde liksom inte sluta leta efter den där rutiga skjortan, ett plagg som förresten var och varannan kille valt att ha på sig den kvällen. Det gick säkert nån timme innan samma kille knackar mig på axeln och frågar vart jag hade tagit vägen. Hjärtat slog en liten volt när jag insåg att vi båda letat efter varandra.
Jag minns att vi dansade länge och väl. Pratade gjorde vi också. Och hånglade lite. När kvällen närmade sig sitt slut ställde vi oss båda i kön till garderoben. Det var mer än 20 grader kallt ute och där stod jag i min lilla Casino Royal-outfit. Vi börjar gå hemåt och så räcker han sin ena vante till mig. Den var stor, så båda mina händer fick plats i den. PRECIS där och då, när jag gick med båda mina händer i en söt killes ena vante, kändes det så väldigt speciellt. Det kändes som att DEN HÄR killen är det nåt särskilt med. Nu, tre och ett halvt år senare är det fortfarande vi, och vi är dessutom förlovade.